Varje sommar de senaste åren har familjen styrt kosan till Gotland där vi funnit vårt semesterparadis. En egen lägenhet i ett gammalt ombyggt stall (eller var det svinstia?) med ett uterum omgärdat av vinrankor och en uteplats med utsikt över åkrar och skogar. En dryg halvtimme söder om Visby i Fröjel socken och med Ekstakusten en kort biltur bort. Här, där de enda ljuden som hörs är fågelkvitter och grannens tupp, vilar min familj upp sig.
Det bästa som finns är att vakna upp här ute och inse att maken redan varit borta i Klintehamn och köpt dagsfärskt frukostbröd från Warfsholms bageri. De har en limpa som de gör på gammalt bröd och den är helt fantastisk.
Hela poängen med vår semester är att kunna ta det lugnt, därför lockar inte de turisttäta stränderna som Tofta och Ljugarn. Vi väljer istället lugnet och toppar med några få utflykter. Dessutom är vi badkrukor och trots att jag de senaste åren aktivt jobbat upp min badförmåga räckte det inte långt i år då vattentemperaturen höll sig på mellan 17-19 grader och det är långt under min rekommenderade badgräns. Några utflykter till havet blev det ändå, det är ju så vackert och en glass i strandkanten kan man alltid njuta av. Ett av våra favoritställen är Djupvik, ett litet fiskeläge med djuphamn och omgivande sandstränder. Hit är det lätt att ta sig med bil och vill man inte gå i från stranden kan man nyttja badstegar. Dessutom finns det en kiosk och en liten affär om man skulle behöva något.
Vill man röra på sig så där lite lagom är en promenad alltid att rekommendera. Runt huset där vi bor går flera vackra slingor genom uråldrigt kulturlandskap. Här i Alstäde Ansarve går man på stigar vars sträckning stammar från vikingatiden , förbi gravfält, rester av järnåldersgårdar och mer moderna kalkugnar. Vi brukar ta den stig som kallas 45:an, väl uppmärkt och med tydliga informationsskyltar vid rösen och fornlämningar. Dessutom är här väldans vackert.
Vill man gå lite längre och känna på mer av vildmarken rekommenderar jag ett besök på Lojsta hed, i russ parken. Ända sen jag var liten och läste böckerna om Vitnos, det lilla russet har jag drömt om att få se Sveriges enda riktiga vildhäst. Nåja, så värst vilda av sig är de inte men de går fritt ute året runt, Gotlands russen, eller skogs baggarna som de kallas här på ön. Jag och stora O åkte dit en lätt mulen dag för att se dem. Vi vandrade runt i skogen och ropade -Russen! Russen! Var är ni? Utan att se en enda liten häst. Vi gick genom träsk och över hedar. Vi analyserade hästbajs och spår men utan resultat. Fast motion, det fick vi.
Efter två timmar var vi färdiga att ge upp men på vägen hem bestämde vi oss för en snabb titt in i den västra delen av skogen och där fick vi upp spår. Vi hörde gnäggningar och i en glänta stog de, hela russ flocken. Jag var helt salig. Där var ju Vitnos, Vips och alla deras vänner. Det var faktiskt ganska fantastiskt, att få se vilda hästar, här i Sverige. Jag tror en liten lycklig tår rullad ner för min kind, så rörd och lycklig blev jag,
Efter all aktivitet tillbringade vi kvällarna med att spela spel, testa Gotländs gin eller bara sitta och titta på solnedgångarna. För är det något den här ön har så är det solnedgångar i världsklass. Kanske har den även soluppgångar som är fantastiska, men de har jag aldrig sett, och det beror inte på att jag befinner mig på fel sida av ön. Så, var så goda, titta och njut.
