Är man i Stratford upon-Avon och vill vila från Shakespeareiana kan man ta en utflykt till ett av Englands äldsta och mest omskrivna slott, Warwick Castle. Med en historia som sträcker sig 1100 år bakåt i tiden och ett strategiskt lämpligt läge, högt upp på en brant klippa och precis där floden Avon svänger, har slottet många historier att berätta. Detta har man tagit fasta på och idag är hela slottet ett museum och upplevelsepark för hela familjen. Här kan man bo i riddar byn och låta sina barn leka i Zogs lekland, eller irra runt i den hemliga labyrinten. Slottet är ett perfekt familje äventyr där barn kan ha roligt i flera dagar och lära sig om medeltiden på spännande sätt.
Fast vi hade inga barn med oss, så hur var detta medeltida lekland för två vuxna som inte riktigt lockades av att pröva bågskytte över vallgraven? Jo, det var jättebra. Vi fick en både rolig och intressant dag på slottet (förutom den där panikattacks framkallande spiraltrappan, men det tar jag sen)
Så för att ta det från början. Vi bestämde oss för att ta lokalbussen till Warwick. Hållplatsen låg 5 min promenad från hotellet och vi hade fått information om att ta buss X18, fast buss 15 skulle också funka. Sagt och gjort, vi gick till hållplatsen och efter ett par minuter dök en dubbeldäckare upp med skylten ”15 Warwick” upp. För säkerhets skull frågade jag busschauffören om bussen gick till Warwick Castle och det skulle den göra så vi betalade enkelt med ett betalkort och rusade upp för trappan för att sitta högt upp med utsikt. Bussturen var trevlig. Vi åkte på små vägar, genom små byar, genom ett industriområde, tillbaka till samma by vi redan besökt och efter ett tag insåg vi att vi hamnat på den långsamma, kringelikrok bussen som tog 1 timme till Warwick istället för de 20 minuter som X18 skulle ha tagit. Det var tur att vi hade semester. Nästa gång tar vi bussen med ett X framför….X som i express.
Väl framme i Warwick visade det sig att bussen inte alls stannade utanför slottet så den snälle busschauffören tog en extra sväng med oss och lämpade av oss på ett bra ställe ”close to an entrance”, och ja, det var nära en ingång, fast inte nära entren. Vi hamnade vid den nedre ingången och fick gå upp till slottet genom en spännande väg som antagligen använts för varutransporter.
Jag hade köpt entrébiljetter tidigare så när vi lite lätt andfådda hittade entren kunde vi bara promenera in på slottsområdet. Vi var där i maj och det var många skolklasser på besök men trots det blev det aldrig trångt eller stökigt eftersom området är så stort.
Det första vi såg när vi gått in genom portarna var en skylt som inbjöd till en promenad uppe på muren. Alla var välkomna men gravida varnades och skylten talade tydligt om att man bara kunde gå en väg, man kunde inte vända om och gå tillbaka.. Eftersom vi såg skolklasser i mellanstadieåldern glada skutta upp och jag inte varit gravid på mycket, mycket länge, började vi vårt slottsäventyr med denna promenad. Några trappor hit och några trappsteg dit och vi belönades med fantastiska utsikter.
Sen kom vi till tornet. Guy’s Tower byggdes på 1300-talet och är ca 30 meter högt. Upp till toppen leder en mycket smal och mycket brant, ganska sliten, medeltida trappa. Jag hade visst glömt att jag lider av höjdskräck och halvvägs upp började mitt hjärta slå hårdare än vad det borde. Händerna blev våta av svett och började glida längst med ledstången. Jag insåg att jag inte kunde vända om, det var ju det som hade stått på lappen. One way only! Det var med stor självbevarelsedrift jag blek och darrande lyckades ta mig upp till toppen. Där väntade en orolig make som lät mig vila en lång stund innan vi påbörjade färden ner igen. Fast utsikten från toppen var otrolig.
Nedfärden gick faktiskt mycket bättre. Maken gick tre steg framför mig så jag kunde fokusera på honom och vi kom ner utan problem. Dagens tips, om du är höjdrädd eller får klaustrofobiska känslor av trånga utrymmen, gå inte på en ”one way only” promenad uppe på medeltida slottsmurar.
Väl nere på backen fick jag en välförtjänt glasspinne och när jag slutat darra gick vi in i själva slottet.
Det första man slås av när man går in i själva slottet är den gigantiska salen som är hela 19 meter lång. Den, liksom resten av slottet, byggdes om i slutet av 1800-talet efter en stor brand. Härifrån går man vidare på upptäcksfärd bland vapenutställningar, bankettrum och sovrum. Hela slottet köptes 1978 av the Tussauds Group som började renovera och rusta upp för att sen öppna det för allmänheten. Jag kände till Madame Tussauds i London och här hade de gjort en utställning som sträckte sig genom stora delar av slottet. ”Royal weekend party” visar hur slottet och dess världskända gäster såg ut i slutet av 1800-talet då Countess Daisy Greville ordnade festligheter och prinsen av Wales, senare kung Edward VII, var hedersgästen.
Alla vaxfigurer ser ut som de verkliga personer som var på slottet och det blev en närapå intim känsla av att gå in i ett rum, befolkat av historiska människor . Här kom verkligen vaxdockorna till sin rätt.
Efter denna inblick i historien var det dags för oss att skynda ut till en av familjeaktiviteterna, en falkenerar show nere vid flodens strand. Man kan tycka vad man vill om fågelshower men jag kunde inte undgå att bli imponerad av den här. Det var också en alldeles speciell känsla när en havsörn med ett vingspann på 2,5m susade över huvudena på oss, så nära att man kände vinddraget. Falkenerarna visade upp sina fantastiska fåglar och berättade hur man jagat med dem och hur de levde idag.
Efter det här kände vi att det räckte med medeltid. Man skulle kunnat tillbringa många fler timmar här men vi var nöjda och började gå ut för att ta oss hemåt till Stratford.
Så efter en promenad genom Warwick hittade vi till busshållplatsen och tog bussen hem. X18 den här gången.