Vancouver BC, en stad omgiven av vatten.

Det var mulet och regnigt den morgonen mitt kryssningsfartyg lade till i Vancouvers hamn. Min veckolånga Alaska kryssning var till ända och här fick jag snällt gå av båten. Tåget till Seattle och flygplanet som skulle ta mig tillbaka till Sverige hade jag bokat in först till dagen därpå så att jag skulle ha en chans att upptäcka Vancouver, en stad jag inte sett sedan 1986… och det var ju ett tag sedan.

I ärlighetens namn kan jag inte påstå att jag “sett” stan under min förra visit som var en skolresa med min avgångsklass från Ilwaco High School i Washington där jag tillbringat ett år som utbytesstudent. Jag minns att vi besökte världsutställningen, sov på golvet i en sal inne på universitetsområdet och smög ut från samma sal på natten för att gå på studentpub och dricka öl. Ja, det var tider det och allt är numera preskriberat eftersom det inte fanns något evigt internet där våra eskapader kunde förevigas för eftervärden. Det här besöket skulle dock bli helt annorlunda, nu skulle jag få se stan.

Jag tog en taxi till mitt hotell och kunde checka in direkt på morgonen, så skönt att slippa lämna in väskor och vänta på att rummet ska bli klart. Hotellet hette St. Regis Hotel och låg i Downtown, precis invid en tunnelbanestation, eller Light-Rail, som det heter i Vancouver då den går såväl under som ovan jord. Mitt rum var stort och trevligt. Rent, jättestort badrum och med en riktigt skön säng. Morgonen därpå visade sig frukosten vara riktigt god även om det på typiskt amerikanskt vis inte var en buffé utan man fick beställa sin frukost från en färdig meny. Det funkar det med. Det här hotellet kan jag definitivt tänka mig att återkomma till.

Den här dagen hade jag dock planerat in något aldeles speciellt. Jag skulle nämligen äntligen få träffa en FB kompis som jag aldrig tidigare mött. Birgit och jag fick kontakt via en sida på FB för säkert över 10 år sedan och har skrivit till varandra och chattat sen dess och eftersom hon bor utanför Vancouver tog vi tillfället i akt för att träffas IRL, som det heter på internet-språk. Pirrigt och jätteroligt samtidigt. Hur ofta träffar man nya kompisar som vuxen?

Birgit fick visa mig runt i stan. Vi promenerade i Downtown, fönstershoppade och kände sen att en liten fika inte skulle vara fel. Eftersom vi båda gillar gott kaffe (och jag hade stått ut med amerikanskt, klent sådant den senaste veckan) tog hon med mig till ett Italienskt cafe bredvid Vancouver Art Gallery, Bellaggio hette det och där fick jag förutom riktigt gott kaffe mitt livs godaste fattiga riddare. Jisses, de är värda en resa till Vancouver bara de.

Efteråt fick vi promenera av fikat, som visst blev en lunch, så mäktigt som det var.

Birgit tog mig med till Waterfront och Canada Place där mitt kryssningsfartyg nu hade hämnat piren. Hela det här området är bilfritt och promenadvänligt. Restauranger, små affärer, kryssningsskepp och färjeterminaler. Fullt av folk i rörelse och en härlig plats att promenera på. Nu hade vi inte det bästa vädret så jag kan bara tänka mig hur fint det är i solsken.

Jag slogs av den moderna storstaden, med skyskrapor och nyskapande arkitektur. Nytt och gammalt blandas och i motsats mot de Amerikanska storstäder jag besökt är Vancouver lätt att gå runt i. Stan är byggd för såväl fotgängare som cyklister och vill man kan man lätt ta sig runt hela staden på cykel- och promenadvägarna.

Längst promenadvägen i hamnen hittar man en av Vancouvers kända skulpturer, Digital Orca. Visst är den fräck?

Direkt i närheten ligger The Olympic Cauldron, i översättning, den olympiska grytan/kitteln. Det här var en av platserna i staden där den Olympiska elden brann under Olympiaden 2010. Idag brinner ingen eld här men platsen är fortfarande välbesökt.

Från Canada Place är det sen bara en kort promenad till Vancouvers historiska hjärta, Gastown, namngett efter “Gassy” Jack Daighton som var den försa saloon ägaren i området. Han var känd för att prata mycket och länge, “gassing”, vilket gjorde att området runt hans saloon kallades “Gassing town” i folkmun. Det var här staden Vancouver föddes i mitten av 1800-talet och än idag går man på kullerstensgator och många av husen är från förra sekelskiftet.

Mitt bland alla cafeer, souvenirshoppar, små butiker och konst gallerier hittar man den kända Gasklockan. Trots sitt antika utseende är den en modern skapelse, byggd 1977 ovanpå en ångventil. Ångan driver klockan som fungerar som en liten ångmaskin och visslar klockslagen istället för att slå dem. Dessutom pyser den ånga. En given turist magnet.

Gastown var också en trevlig stadsdel att promenera runt i men nu hade större delen av dagen gått och trots att vi hållit oss inom ett relativt avgränsat område visade stegräknaren på många tusen steg. Jag fick tacka Birgit för guidningen och det trevliga sällskapet och krama henne hejdå. Sen var det dags att lägga upp fötterna för välbehövlig vila på hotellsängen. Kvällsmaten då? undrar ni. Tja, det blev en macka från närbutiken. Ibland är det allt som behövs.

Morgonen efter vaknade jag upp till en stad i solsken och bestämde mig för att gå till den andra Waterfronten där Granville island lockade. Vancouver ligger på en halvö och vattnet är ständigt närvarande. Man kan hitta flera badstränder i stan men med tanke på att det var maj månad kändes inte det riktigt lockande. Jag promenerade över till andra sidan halvön och beundrade arkitekturen längst vägen. Alltid fanns det något att titta på.

För att ta sig över vattnet till Granville island valde jag att åka båt med den sötaste av små båtar, Aqua Bus. Jag köpte biljett för flera stop då det blev billigare än att köpa två enkelbiljetter och jag planerade att åka hemåt via vattenvägarna.

Granville Island är ett område fullt av marknader, butiker, restauranger, food trucks, teatrar, hantverk, parker och mycket mycket mer. Hit går man för att testa nytt, se föreställningar, umgås och ha roligt. Det är absolut inget av nöjespark över det här området även om det finns såväl vattenland som lekplatser. Jag tror ingen bor här men det är definitivt värt ett besök. Själv hade jag bara några få timmar till att gå runt men jag önskar att jag hade haft en hel dag. Jag besökte marknaden. Köpte fudge och tittade in i en del butiker varifrån jag fick med mig presenter hem till barn och syskonbarn.

Aldeles för snart var jag tvungen att hoppa på den lilla Aqua bussen för återfärd till rätt sida. Jag tog dock en längre rutt och belönades med en mycket vacker båttur. Har man tid är det här sättet att ta sig runt på, rofyllt puttrande fram på vattnet.

Och här var jag tvungen att lämna Vancouver. Gav det mersmak? Ja, absolut! Jag har ju knappt skrapat på ytan, den här staden har så mycket mer att erbjuda. Stanley Park, Antropologiska museet (som ska vara helt otroligt), akvariet, totempåle parken, Vancouvers stadsmuseum, Konstmuseet, Butchart trädgården och mycket, mycket mer. Jag vill definitivt komma tillbaka. Nämnde jag hur trevliga alla var? och hjälpsamma… och så har de riktigt gott kaffe.