Ännu ett dagsbesök under vår kryssning och det här var till Kotor i Montenegro, mest känt för sitt vackra läge och UNESCO-listade gamla stad. Fast vi valde att besöka en helt ny attraktion, Kotors nybyggda linbana. Häng med.
Vårt kryssningsfartyg lade till ute i den vackra Kotor bukten och redan där bjöds vi på ett litet äventyr. Vi fick nämligen åka in till hamnen med små båtar ”tender boats”, och att närma sig staden från havssidan var speciellt. Väl i land hade vi siktet inställt på att ta oss till buss stationen där det skulle finnas en shuttle buss upp till linbanan. Promenaden genom stan var vacker och det tog inte mer än 10 minuter innan vi var framme och kunde köpa den kombinerade buss- och linbanebiljetten.
Bussresan tog ungefär 10 minuter och sen var vi framme vid själva gondolen. Jag brukar åka mycket gondol på vintrarna när jag är i Alperna för att åka skidor men att åka på sommaren är faktiskt en annan upplevelse och här har man byggt den för att få så fin utsikt över bukten som möjligt.
Vi hoppade in och den 11 minuter långa resan upp för berget kunde ta sin början.
Strålande väder för strålande utsikter tyckte vi. Alla i gondolen tittade ut och ooh-ade över vyerna vi bjöds på. En av dessa vyer är inledningsbilden till den här artikeln, Kotor från ovan. Vackert, eller hur.
Sen kom vi upp på toppen. Steg ur och möttes av ett kallt och vått, vitt omslag. Vi hade hamnat mitt i molnen. Utsikten var som bortblåst och solen tittade bara fram små korta stunder.
Jaha… vad gör man då? Jo vädret kan jag inte rå på så det är bara att gilla läget och skratta lite. Vi valde att sätta oss på topprestaurangens uteservering där vi beställde in var sin pizza och fascinerades över molnens lek och hur naturen ändrade karaktär beroende på dimslöjorna som omgav oss. Det var tur att vi hade tröjorna med för när solen gick i moln och den fuktiga dimman omgav oss blev det ganska kallt. Titeln på bilderna här nedan kan få vara ”Ingen utsikt men fint ändå”.
Pizzorna vi fick in visade sig dock vara ena riktiga höjdare (haha… höjdare…på toppen). De må ha varit de dyraste pizzorna i Montenegro men de var otroligt goda. Maken tog en med lufttorkad skinka och parmesan medan jag testade en bianco-pizza med mortadella och pistagesås. Jo, det var supergott, jag lovar.
Efter maten gick vi en lov uppe på toppen. Jag hade planerat en promenad bort till en utkikspunkt och en tur med den alpina bergochdalbanan, fast med tanke på att molnen inte verkade vilja blåsa bort struntade vi i det och när det blev riktigt ogenomträngligt grått valde vi att åka ner i stället.
Turen ner blev vacker och efter några minuter skingrades molnen och vi bjöds på härliga utsikter igen.
Väl nere väntade shuttle bussen på att ta oss tillbaka in till Kotor stad dit vi kom utan missöden. Eftersom vi hade en del tid kvar innan vi skulle vara ombord på båten tog vi en promenad igenom gamla stan och oj, vilken vacker plats det var. Det är en av de bäst bevarade medeltida städer runt Adriatiska havet. Omgiven av en mur och med bergssidan bakom sig går man genom trånga gränder och små mysiga torg. Det enda negativa var att vi var två av alla de tusen kryssningsturister som besökte staden samtidigt så det var mycket trångt överallt. Jag skulle gärna komma tillbaka hit för att få se staden i lugn och ro, det är den verkligen värd.
Nu hade vi hunnit bli både varma och trötta så vi gick ner till hamnen för att ta en ”tender boat” tillbaka till vårt kryssningsfartyg. Där kunde vi ta ett snabbt dopp i poolen och sen sitta på balkongen och vinka hejdå till Kotor, den lilla staden med de stora utsikterna.
Vi ses på nästa stopp.
Ja, Kotor är en otroligt mysig stad att besöka. Vi fick köra förbi när vi åkte till Albanien 2022. Det var fullt överallt och att parkera husbilen var det inte tal om. När vi var på hemväg funkade det dock ypperligt. Men nån gondol skulle jag aldrig åka. Med en helt galen höjdrädsla får jag svindel bara av att titta på dina bilder.
Oj,oj, har jag hittat en som är mer höjdrädd än jag? Jo, linbanor kan jag fixa men annars är jag en jättemes som får svindel om jag går upp på en kökspall. Jag älskar utsikter men vill helst sitta/stå i trygghet och beskåda dem på lite lagom avstånd.