Det finns platser som tagna ur en saga. Platser som får en att stanna upp och bara titta, tappa hakan lite och hänföras av. Stiftsbiblioteket i St Gallen i Schweiz är en sådan plats. Följ med på ett besök till ett av världens underverk… tycker jag, som är boknörd och verkligen går igång på boksamlingar och bibliotek.
När vi körde in till St Gallen en morgon i slutet av mars yrde snön och vädret var minst sagt dåligt. Jag hade velat besöka biblioteket sedan länge och nu äntligen fick jag möjlighet till det. Vi kom i en hyrbil, ett gigantiskt åbäke till hyrbil och följde GPSen in mot stadens centrum. Efter ett tag hittade vi till ett parkeringshus och halvvägs ner ( det låg under jord) insåg vi att det var milimeterbyggt, och bilen var som sagt stor, jättestor. Att parkera blev en stressig och mindre trevlig upplevelse, men det gick. Dagens stalltips blir därför ; välj en liten hyrbil om ni ska utforska medeltida städer med tighta parkeringshus.
En kort promenad därifrån, med jackorna knäppta och luvorna uppfällda mot snöyran, kom vi fram till Gallusplatz där såväl turistbyrån som katedralen och klostret med biblioteket ligger. Vackra korsvirkeshus kantade torget men vi promenerade raskt förbi. Det var inte väder till att stanna upp, titta och fota.
Inträdet kostade 18 Schweizer franc per person och man kunde även köpa till en audio guide för endast 5Chf. Den guiden gällde även för en rundvandring runt stan, något vi tyvärr inte kunde nyttja.
Så var det äntligen dags att få se biblioteket. Innan vi gick in fick vi ta på tofflor för att skona de vackra trägolven.
Dessa filttofflor gjorde att alla besökare hasade runt under besöket. Tyst och långsamt annars kunde man trilla. Jag tycker nog att det passade utmärkt på ett bibliotek.
Men nu går vi in…
Välkomna in i en barocksal byggd 1758-1767. Den grekiska inskriptionen över entrédörren lyder ”läkande plats för själen”, och visst håller vi med om det. Här i klostret har munkar samlat böcker sedan 700-talet vilket gör dagens bibliotek till ett av det äldsta i världen… och kanske är det det vackraste.
Biblioteket kan ståta med över 160.000 volymer varav 1650 böcker tryckta före 1500-talet och över 2000 handskrivna manuskript där vissa är skrivna på 700-talet. Det fantastiska är att de flesta böcker är tillgängliga för allmänheten, för forskare såväl som entusiaster men man får ansöka om att se den volym man söker, de ligger inte framme. Här finns tex. ett manuskript av Niebelungenlied, Niebelunge sagan, skriven på 1200-talet. Wow, rysningar.
Det målade taket och detaljerna i arkitekturen är hänförande. Jag blev tvungen att sätta mig ett tag och bara titta. Det var jag tydligen inte ensam om, det stod flera stolar ute för just det ändamålet.
Förutom böcker finns det ”kuriosa” samlingar runt om i salen. Saker som munkarna anskaffat och fått under århundraden. Längst ner ligger tex. en riktig egyptisk mumie. Den blev vi ombedda att inte fota av respekt för de döda och självklart respekterade vi det.
En av kuriositeterna var denna pyttelilla bok (3,5 x 3,5 mm) som länge var världens minsta bok. Den innehåller bönen Fader vår på sju olika språk, inklusive svenska, och vill man veta hur det är att läsa den kan man köpa en kopia på Gutenberg museet i Mainz, då ingår dessutom ett förstoringsglas. Den är visserligen inte äldre än från 1963, men jag tycker nog att den passar in här.
Andra lite äldre kuriositeter var bla. detta fantastiska bokmärke av pappersspets från 1700-talet. Jag fattar inte riktigt hur de har tillverkat det. Klippt? Skurit? Med vad?
Eller vad sägs om denna elfenbens miniatyr av Jesus som läggs ner i graven från 1600-talet. Motivet är så litet att man behöver ett förstoringsglas för att se det. Hur kunde man karva något sådant?
Många föremål var vetenskapliga och användes i klostrets klassrum, som tex den här kartan över stjärnorna och hur de rör sig. (1700-tal)
Eller vad sägs om den här jordgloben från 1500-talet? St Gallen globen visar såväl jorden som himlen och ju längre bort från Europa man kommer desto fler ”vita fläckar” uppträder på kartan. Man visste helt enkelt inte vad som befann sig där ute. Ett mästerverk är det i alla fall… och väldigt vackert.
Själva biblioteksrummet är inte gigantiskt men det rika innehållet och skönheten gör att man kan tillbringa timmar där inne. Vi, som hade lite begränsat med tid, gick vidare efter en timme. Nu var det dags att utforska källarvalven och den utställningen ingick i biljetten.
Nere i underjorden möttes vi av en historisk skatt. Inte guld och juveler men väl en utställning om klostrets historia och med det, bibliotekets historia. Här hittade vi historier om den tidiga kristendomens utveckling och senantika kolumner som illustrerade hur det tidiga klostret sett ut.
Här fanns även några av de tidigaste böckerna utställda. Handskrivna mästerverk, underskönt dekorerade. Här nedan ser ni framsidan på Longum Evangeliet från 895 e.kr. Snidat elfenben, guld och ädla stenar gör knappast värdet mindre och man förstår hur extremt värdefulla dessa böcker var en gång i tiden. (och nu med för den delen)
Den stora Hartmut Bibeln består av 6 volymer och detta är en av dem. Mödosamt skriven under 800-talet blev det denna version som användes runt om i Frankerriket som rättesnöre, som den ”riktiga och korrekta” bibelversionen.
Men här finns inte bara religiösa texter. Här är tex. Ovids ”Metamorfoser”. Ovid var en romersk poet som beskrev världen utifrån myter. Han levde under åren strax före Jesu födelse och den här boken skrevs 1000 år senare (Fortfarande en ganska gammal bok) Just det här manuskriptet är slitet, använt och med noteringar i marginalerna, något som visar att det var flitigt använt, som undervisningsmaterial i klostrets skola.
Så mycket historia och så många historier som ryms här. Jag önskade att jag hade kunnat stanna i många fler timmar, ja helst i flera dagar för att ha möjlighet att komma tillbaka, läsa och smälta alla intryck. Men tyvärr var vi tvungna att gå ut till snöyran, ner till det trånga parkeringshuset och köra vidare på vår resa mot snöklädda alper. Man kan inte få allt men jag kan ju alltid komma tillbaka. Jag hoppas vi ses igen, underbara bibliotek.
