Sommar i London, The Globe, Borough Market och Viktorianska hus.

Ny dag och nya krafter! Idag skulle vi besöka The Globe, Shakespeares teater. För att komma dit tog vi tunnelbanan till St Paul där vi rundade den kända katedralen (ni kan läsa om mitt besök där i denna artikel Med mamma i City of London och lite ABBA.) och fick nöjet att promenera över Millennium Bridge, den enda bron över Themsen som bara är till för fotgängare. Det är en väldigt vacker promenad som jag kan rekommendera alla att göra. Inledningsbilden till det här inlägget är taget under den promenaden.

På andra sidan bron ligger The Globe. Teatern må vara ganska nybyggd men den är byggd så som man tror att Shakespeares teater en gång såg ut och man har försökt bygga den på samma sätt, utan moderna material. Vi hade bokat en guidad visning och det blev både spännande och lärorikt. Guiden berättade om 1600-talets London, teaterområdet, Shakespeare och hur det kom sig att de första två teatrarna brann ner. (Det är inte helt lyckat att skjuta med riktig kanon i en träbyggnad med halmtak.)

Vi fick klättra högst upp och stå längst ner. Vi fick höra om falluckor och kanoner och rikemansloger. Vi fick veta varför teatern är rund och vad som hände när besökarna behövde gå på toaletten. Ja, det var en riktigt bra guidning och jag blev otroligt sugen på att gå på en föreställning där och uppleva den från golvet, så som de flesta hade gjort på 1600-talet.

Avslutningsvis gick vi igenom deras museum och fick följa hur denna moderna 1600-tals teater uppstått och hur den nyttjas idag. Vi fick även klä ut oss i kläder från olika teateruppsättningar. Visst skulle jag passa bra på scen?

Efter denna härliga upplevelse var det dags för lunch och bara några minuters promenad bort ligger Borough Market, en av Londons mest kända (och hajpade) matmarknader. Klart vi skulle dit.

Borough Market är faktiskt ganska häftigt. Där kan man äta allt möjligt och det som lockar de flesta är street food. Det var fullt med folk och köerna var långa till de flesta matvagnarna och matstånden så vi valde att vila våra fötter och lyckades få bord inne på en fiskrestaurang, Fish. Jag testade naturligtvis deras prisbelönta Fish n´chips medan Stora O smaskade på en burgare med friterad ”soft shell crab”. Japp… kanongott!

Något annat jag fastnade för inne på marknaden var ett litet ”hål i väggen” som sålde trippelfriterade pommes. Vi fick smaka och det var de godaste pommes jag ätit i hela mitt liv. Nåja det får bli till nästa besök.

Här kommer lite fler smarriga bilder att locka med.

Mätta i magarna och ganska trötta på intryck tog vi oss tillbaka hem. Fastän vi åker tunnelbana blir det lätt väldigt många steg och det tar längre tid än vad man kan tro, så en eftermiddag på hotellet var precis vad vi behövde. Till kvällen tog vi oss ut igen för en promenad och lite fönstershopping. Något mer skulle vi även äta så det blev en favorit i repris. Koreanska corn-dogs från Bunsik på Charing Cross Road och till det fick jag min favorit läsk, Milkis.

Så kom sista dagen i London. Flyget hem gick inte förrän på kvällen och vi hade lite lugnare aktiviteter inplanerade. Första stoppet var dock frukost och idag övergav vi ”Pretten” till förmån för crepes stället på hörnet strax utanför hotellets entre. Crepes, Coffee & Chai som gjorde reklam för att ha stans godaste kaffe. Tro det eller ej, men jag är böjd att hålla med dem. De hade otroligt gott kaffe och våra frukost-crepes gick inte av för hackor de heller.

Efter frukosten checkade vi ut. Nytt för i år på hotell STG är att man måste betala för att få lämna kvar sitt bagage efter utcheckning. Det känns snålt och £10 per väska är hutlöst dyrt dessutom måste man betala via deras hemsida vid en datorterminal. Nåja, jag lyckades prata till mig lite rabatt och kom undan med £10 för våra två väskor och en ryggsäck, det kändes bättre.

Nu var det dags att upptäcka ett nytt hörn av London. Vi tog tunnelbanan västerut till norra ingången av Holland Park och gick in. Nu kanske inte en park låter så värst spännande men ibland måste man vila från högt tempo, ljud och ljus och Londons parker erbjuder detta. Varje park har sin egen charm och de flesta rymmer även små unika oaser, så var det även med Holland Park.

Bara efter några få minuters promenad försvann allt trafikljud. Träden växte sig höga och buskarna var vildvuxna. Det kändes som att vi var ute på den engelska landsbygden och gick. Vi tittade in i hagar och räknade ekorrarna som hoppade runt.

Mitt i det lummiga satt Lord Holland själv som staty och blickade ut över grönskan.

Efter ett tag kom vi fram till en liten Japansk trädgård, med stigar, dammar och små sten pagoder.

Och där… i ett vattenfall stod en häger och fiskade. Vi såg hur han fick upp en guldfisk till förrätt och fiskade vidare efter huvudrätten.

Efter den japanska trädgården blev parken mer ansad. Byggnader dök upp och vi hittade konstinstallationer lite här och där.

I den här delen av parken kan man hitta restauranger, växthus, utställningar och även en Opera. På en kort promenad hade vi gått från vildmark (nästan) till ett kulturcentrum och om vi skulle fortsatt genom parken skulle vi hamna vid Design museet. Vi valde dock att svänga av och gå ut för vi hade siktet inställt på ett alldeles speciellt hus som vi ville besöka och det låg mitt i ett bostadsområde.

Vi promenerade förbi vackra viktorianska villor och en liten tomte-trädgård som någon hade anlagt. Hur gullig var inte den då?

Efter några minuter kom vi fram till vårt mål, Leighton House. London är fullt av små spännande museum och det här huset är ett av dem. Leighton house är det hus där den kände brittiske konstnären Frederic Leighton bodde under den andra halvan av 1800-talet, den tid som tillhör den Viktorianska eran. Här hade han sin ateljé, här bodde han och här mottog han gäster och ordnade fester. Huset är fullt möblerat och besökarna får se hur en rikare konstnär levde under 1800-talet. Detta är en tidskapsel som heter duga.

Inredningen i huset är inspirerad av Leightons många resor och det är mest känt för den spektakulära tillbyggnaden med arabiskt tema. Förutom importerad keramik och tyger finns här även en porlande liten damm. Det är ett fantastiskt vackert rum med otroliga detaljer att upptäcka och förundras över.

Den som besöker Leighton house kan även stanna kvar på en fika eller gå ut i trädgården för att koppla av en stund. Cafeet och trädgården är öppna för alla och under vårt besök var det många som satt i trädens skugga, läste en bok eller bara tog det lugnt. Men vi trotsade det varma vädret och ville vidare till nästa 1800-tals hus.

Entrébiljetten till Leighton house kostar ca £12 men om man betalar £20 så får man komma in i ytterligare ett hus knappa 10 min promenad bort, Sambourne House. I Samborna house bodde tecknaren och konstnären Edward Linley Sambourne med sin familj. Han var välbeställd men inte lika rik som Leighton och huset är ett typiskt Viktorianskt radhus. Även detta hus är möblerat så som det en gång sett ut och här finns fler personliga saker bevarade vilket faktiskt gör det mer intressant i mina ögon.

När familjen Sambourne flyttade in 1875 totalrenoverade de huset efter dåtidens senaste mode vilket tex syns på de Morris-tapeter som pryder de flesta rum… även taken. Familjemedlemmar har bott i huset ända fram till slutet av 50-talet då det gjordes om till museum. Jag tyckte verkligen om att gå runt här. Vi träffade på en guide som berättade fascinerande historier om Sambourne familjen och om andra som brukade besöka huset, tex prinsessan Anne på 50-talet.

Väggarna är fulla av Sambournes konst och alla personliga detaljer gör att det verkligen känns som att man går in i någons hem… någon som är tillfälligt ute. Det här är en historisk upplevelse, precis som jag gillar.

Japp, det var dagens kulturella injektion. Nu återstod bara att ta sig tillbaka till hotellet, ta väskorna och bege sig ut mot flygplatsen för att åka hem. Fast visst behövde vi ha lite riktig mat innan resan och det fanns en restaurang vi båda ville tillbaka till, den där första Uiguriska som vi besökte för 1,5 år sedan. Vilken tur att den ligger så nära hotellet, den hinner vi med.

Jag avslutar detta inlägg med en restaurangrekommendation. Testa Uigurisk mat. Gå till Karamay Uyghur Cuisine och njut av comfort food som gör dig lycklig. Lokalen är inte stor och det är ingen ”fine-dining” men det här är mat man kan längta efter, i alla fall gör jag det. Stora O tog sin favorit, Salt and Pepper Prawn och jag tog Beef and Vegetable Spaghetti. Spagettin är hemgjord och såsen slår an alla umami strängar jag har i gommen. Så gott!