Sommar i London, musikaler, god mat och lite shopping.

Så blev det en sommarresa till London i år också, så mysigt. Jag och Stora O hade lite musikal-abstinens och London bjöd på just det vi ville se. Dessutom fanns nya restauranger på önskelistan liksom lite nya sevärdheter. Häng med på några varma dagar i sommar London

Vi flög in till Stanstead en tisdagsmorgon i juni och började med att ta oss in till vårt hotell. Eftersom det inte var incheckning förrän klockan 14 bestämde vi oss för att ta en lunch först. Vid tunnelbanestationen Tottenham Court Road finns många olika restauranger (vid St Giles square) och vårt val föll på en Taiwanesisk restaurang, Din Tai Fung Center Point. Här kunde vi lämna in våra resväskor för förvaring (gratis) och gå upp till en ljuvligt sval lokal där vi hittade massor av gott att testa. Det blev marinerad öronsvamp, räkor på en sallad av groddar tillagat i buljong, vitlöksspenat, nudlar med svamp och edamamebönor och till efterrätt tog vi ”Salted egg yolk custard lava buns”. Allt var gott men det som kan få oss att återvända var efterrätten, den var helt otroligt god.

Det var också roligt att se kockarna göra dumplings, gyoza och buns i sitt kök, mitt inne i restaurangen men bakom en glasvägg.

Mätta och nöjda var det sen inte många steg att ta till hotellet. För tredje gången hade jag bokat in oss på STG Hotel Oxford Street ( före detta St Giles hotel). Vi visste ju att rummen var små, grå och tråkiga men priset och läget trumfade så det fick bli detta hotell. Denna gång hade jag bokat ett familjerum för att vi skulle få plats och…tja… det fick vi. Det var två rum som liksom hängde ihop, var hopbyggda. Ett skrivbord, en stol och en garderobs-stång med totalt 6 klädhängare. Stora O fick ha sin väska uppslagen på den ena singel-sängen medan jag staplade mina packkuber på skrivbordet. Allt går.

Badrummet var begåvat med fönster ut till ena rummet och en glasdörr så att man kunde se personen som satt på toaletten. Inget rum jag skulle vilja bo i med ett kompisgäng men att dela det med sitt barn var inget problem. Om någon undrar ifall vi skvätte utanför varje gång vi använde det minimala handfatet så är svaret… JA!

Nu hade klockan redan hunnit bli närmare 16 och vi hade inget speciellt planerat till första kvällen, så det blev en tur till min favorit affär, Waterstones Piccadilly , den bästa bokhandeln av dem alla. Här kan vi gå omkring i timmar och njuta, så även vid detta besök och självklar fick vi med oss några böcker hem.

Efter den maffiga och sena lunchen kände vi att en middag inte var vad vi ville ha, men en spännande fika är aldrig fel. Stora O hade hittat ett nytt Japanskt bageri/cafe som vi ville testa och då det låg på vägen hem från bokhandeln så traskade vi dit.

Onsu i Soho är känt för sina bakverk och sin ”frozen latte” som är minus 86 grader kall. Stora O valde den frusna latten med matcha smak medan jag valde något som hette Gula Melaka Hojicha. Fråga mig inte vad den innehöll för det vet jag fortfarande inte. Drinken såg lite läskig ut och så här såg det ut när jag testade den.

Stora Os frusna matcha latte var god och ungen lyckades slurpa i sig den utan att drabbas av århundradets ”brain freeze”. Bakverken vi valde till var smaskiga och här fanns så mycket att välja på (både söta bakverk och matiga mackor) att det säkert blir fler besök. Mums!

Efter denna sena fika gick vi hem till hotellet för att vila. Dags att samla krafter inför nästa dag.

Här kommer ett litet tips om du vill bo på STG HotellOxford Street. Skippa frukosten! Vi har vid tidigare besök ätit deras frukost och konstaterat att ”allt finns men inget gör dig glad”. Den är riktigt tråkig med andra ord. Istället tar du dina £18,90/person och spenderar dem i något av cafeerna som finns precis utanför hotellet. Vårt val var Pret a Manger, eller ”Pretten” som vi kallar kedjan. Frukosten här nedan kostade £17 och smakade alldeles utmärkt.

Efter vår ”Pret-frukost” var det dags för shopping på Oxford street. Vi har våra favoriter. Jag brukar köpa en ny pyjamas på Marks&Spencers där de har pyjamasar i en kvalitet som jag bara älskar. På varuhuset John Lewis har de ofta bra reor, där köpte vi en Babour skjorta (50% rea) i present till maken/pappan som var hemma och passade hunden. På HMV (His Masters Voice) frossade vi i skivor och merch från såväl musikgrupper som filmer. Sen var vi som vanligt tvungna att titta in på den stora Disney affären… bara för att det är så fint.

När man är inne på Disney får man inte missa den lite hemliga trappan ( i ett hörn till vänster i affären) som leder upp till våningen med Star Wars och Marvel grejer. Där inne kan man bl.a se en Spindelmannen i LEGO eller hälsa på Kylo Ren.

Nåja, nu var vi hungriga efter allt shoppande och tittande och runt hörnet låg restaurangen vi skulle till, men först var jag bara tvungen att titta in på ett restaurangtorg jag läst om. Det här heter Mercato Mayfair och ligger inne i en gammal kyrka. Hur fräckt som helst. Hit kommer jag garanterat tillbaka för att testa lite olika restauranger, eller vad tycker ni?

Knappt ett stenkast bort låg dock dagens val av restaurang, The Ivy Asia Mayfair. Här hade jag bokat in oss på en (med London mått mätt) billig afternoon tea med asiatiskt tema. Afternoon tea brukar annars kosta från £40 och uppåt men den här kostade ”bara” £36,25… rena fyndet. Restaurangen hade jag dessutom hört fina recensioner om så det här skulle bli spännande.

Redan i entren möttes vi av vacker inredning och trevlig service och det visade sig att båda två skulle bli ännu bättre när vi väl kom in. Ett upplyst grönt stengolv ledde oss in i lokalen där vi blev omgivna av blommande körsbärsträd. Okej, träden var konstgjorda men det förtog inget från upplevelsen. Det här kan nog vara en av de vackraste restauranger jag någonsin varit på.

Jag och Stora O beställde in var sin mocktail som vi satt och smuttade på i väntan på vårt ”te”. De var båda riktigt goda, speciellt den röda med körsbärssmak.

Sen kom det obligatoriska trevånings fatet med maten. Smörgåsarna och sconesen var utbytta mot gyoza, sushi, bao buns, vårrullar och dumplings. Ett potpurri av asiatiska godbitar helt enkelt. På toppen av fatet låg sötsakerna. Asiatiska bullar, macarons, creme brûlée och en liten pralin med valnötter. Allt var jättegott och en trevlig variant på den annars ganska brödstabbiga afternoon tea, som brukar erbjudas. Det här stället vill jag rekommendera. Fantastisk miljö, jättegod mat och till ett bra pris. Alla rätt!

Eftermiddagen ägnades åt vila och en dusch på hotellrummet. 33 grader varmt i London kan bli lite svettigt. När kvällen kom gick vi de få kvarteren till Prince Edward Theater i Soho för att se vår första musikal. Beetlejuice. Vi har sett filmen och även en svensk version som spelades i Norrköping för något år sedan så vi var förberedda men ändå… den här versionen var helt suverän. Mörk, fräck och med fantastiska sångarinsatser. Yes! Det var en riktig hit.

Beetlejuice passar de flesta från tonåren och uppåt. Så länge man gillar lite fräcka skämt, en absurd historia och galna karaktärer. Den är baserad på filmen från 80-talet med samma namn och med Winona Ryder och Michael Keaton i huvudrollerna.

Nästa dag hade vi bara en aktivitet inbokad och det var den musikalen som var huvudanledningen till årets Londonbesök, fast nu spelades den inte i själva London utan i Southend, en lite sommarstad en knapp timmes tågresa från storstaden. Efter lite sovmorgon och frukost på ”Pretten” tog vi tunnelbanan till Bank och promenerade därifrån till en liten tågstation, Fenchurch Street Station. Där hoppade vi på ett ganska folktomt tåg i riktning mot Southend. Vi bytte snabbt skyskrapor mot små radhus och efter ett tag var vi mitt ute på landet och susade fram mellan havet och hästhagarna.

Framme i ett slumrande Southend promenerade vi längst strandpromenaden (skönt och svalkande i värmen) och tog lunch på en välbesökt uteservering.

Återigen blev det mocktails och till det en sallad med friterad bläckfisk och räkor. Precis vad vi behövde.

Sen gick vi upp (för det låg på en kulle) till The Cliffs Pavilion där vår favoritartist Carrie Hope Fletcher skulle sjunga huvudrollen i musikalen Waitress. Jag har varit helt såld på Carrie Hope Fletcher sedan jag såg henne i musikalen Heathers 2019. Hennes röst är helt otrolig och jag får gåshud bara av att tänka på den.

Så hur var musikalen då? Jo, men aldeles underbar. Jag skrattade, fick gåshud och grät… vilket är beviset på en riktigt bra musikal.

Efteråt var det bara att traska tillbaka till tågstationen och tuffa tillbaka till storstaden. När vi kom hem var vi helt slut. Dagen hade varit lång och värmen gjorde sitt till. Det enda som hägrade var duschen och sängen, för nu behövde vi vila inför morgondagens äventyr… och de äventyren får ni läsa om i nästa inlägg.