Snabbvisit till Stockholm på rese event och till Historiska museet

I mitten av mars fick jag möjlighet att göra en snabbvisit till Stockholm. Jag var inbjuden till ett rese event anordnat av ”Sveriges mesta” resemagasin https://www.freedomtravel.se. FREEDOM travel består av Helena och Peter som bor på en husbåt när de inte kuskar runt hela Europa i sin husbil eller reser till platser dit husbilen inte åker, sen skriver de om sina resor och ger tips om nya spännande platser att besöka… med eller utan husbil. Jag har fått många bra tips från deras sida.

Själv började jag med att flyga in till Stockholm från Wroclaw, checkade in på mitt hotell, tog en snabbdusch och kammade mig innan det var dags för eventet. Jo, hotellet… jag hade bokat in mig på Radisson Blu Waterfront, precis invid centralstationen. Eftersom jag inte kan Stockholm och inte varit där mer än någon enstaka gång ( senast för över 12 år sedan) ville jag ha ett centralt hotell varifrån jag lätt kunde gå till och från Arlandaexpressen. Så valet föll på Waterfront, det såg snyggt ut och alla hotell som erbjöd rum med fönster kostade nästan lika mycket.

Av någon anledning som jag ännu inte förstått blev jag uppgraderad ( jo man tackar och tar emot) och helt plötsligt stod jag i ett business rum på 15e våningen med utsikt över hela stan. WOW! Vilken utsikt! Det måste vara en av stans bästa. Framför mig låg Riddarfjärden och Stockholms stadshus och bortanför det kunde jag se bort mot Söder Mälarstrand , Mariaberget och Gamla stan. Ja, ända bort till slottet och med Globen skimrandes i fjärran. Så här mycket Stockholm har jag aldrig sett på en och samma gång förut.

Något jag noterade när jag tittade ner på Stadshuset var att det låg något stort och guldskimrande framför det nere vid vattnet. Ni ser det nedanför flaggan. En snabb sökning med farbror Google visade att det var en kenotaf, en skengrav, ett tomt gravmonument. Just den här är Birger Jarls skengrav. Här ligger stadens grundare iklädd full riddarrustning på en förgylld sarkofag… fast det gör han ju inte på riktigt, nähä, det vet vi allt… för han ligger i en stenkista i Varnhems klosterkyrka i Västergötland, så det så. Här skulle jag kunna roa er med en hel föreläsning på temat Svea rikes vagga och Västgötaskolan, men jag nöjer mig med att visa en bild på den riktiga graven. Birger Jarl… på riktigt.

Hotellrummet jag fick var mycket trevligt med en skön säng, kaffemaskin, ett skrivbord med utsikt och ett fräscht badrum. Frukosten morgonen därpå var även den mycket bra även om restaurangen var full med folk och ganska skränig. Hit kommer jag gärna igen. Dagens tips blir att be om ett rum med utsikt, eller åtminstone ett som vetter åt fjärden. Rummen på andra sidan stirrar in på kontoren i byggnaden mitt emot, även de på 15e våningen. Inte lika roligt.

Nu var det dags att gå på event och jag lyckades ta mig med tunnelbanan till Slussen där det skulle hållas. Där hade FREEDOM travel samlat ihop journalister, resebyråer, resebloggare, digitala kreatörer och representanter från spännande resmål. Uzbekistan är numera på min ”bucket list” liksom Slovakien, Tunisien och den übercoola staden Frankfurt am Main. Österrike behövde knappast presentera sig, det är ju ett land jag älskar att resa till men nu fick jag lite fler spännande tips om sommaraktiviteter och nog lutar det åt en Österrike-tur till sommaren.

Jag fick träffa människorna bakom flera av de resebloggar jag följer, lyssna till inspirerande föredrag, äta mat från Uzbekistan och ha en alldeles underbar kväll… vad är väl en bal på slottet? Ja, precis så här om ni frågar mig.

Här ses jag mingla med Göran från bloggen Discovering The Planet och Peter från FREEDOM travel.

På natten låg jag i min hotellsäng och tittade på Stadshusets torn som lutade lite konstigt. Jag förstår verkligen inte vad det berodde på. Men det var så vackert att jag fick gå upp för att ta ett foto. Resultatet är den inledande bilden till detta inlägg, ”Stockholmsnatt”, taget från hotellfönstret.

Nästa dag, efter en skön sovmorgon och den där trevliga hotellfrukosten, insåg jag att jag hade 3 timmar på mig innan ett förbokat möte. Himlen var mulen och en isvind ven runt knutarna så en stockholmspromenad kändes inte speciellt lockande. Det var bara att göra ett val, man hinner ju inte med allt. Så jag valde att ta bussen till Historiska museet.

För ynka 180 kronor fick jag gå in och ta del av sveriges historia, från forntiden och framåt. Yes, här skulle frossas.

Jag började med vikinga rummen, ”En av världens största vikingautställningar” lovade broschyren och inte vet jag om det var sant, men riktigt stor var den. Jag följde Yggdrasils rötter som slingrade sig fram längst golvet och ledde mig genom flera olika teman. Samhällets struktur, religion, handel och sjöfart, kultur och framväxten av den kristna tron . Allt presenterat i vackra och fantasieggande lokaler.

Här kan man bla. hitta Tängelgårdastenen från Gotland. Denna sten berättar i bilder en historia ur fornnordisk mytologi. Den är otroligt vacker och visst passar den in i min ”runstenssamling”, som jag plockade upp förra året.

Sen blev jag även väldigt fascinerad av hjälmen från Vendeltid, dvs. ca 550-800 e.kr. Detta är en tidig vikingahjälm, så här såg de ut och inga kohorn är fästa på toppen. Jag tycker snarare att den för tankarna till antika grekland… kanske fanns det tillockmed ett hjälm-mode på den tiden?

Från vikinga rummen gick jag vidare genom forntiden där jag kunde läsa om flera livsöden varav det äldsta var om kvinnan från Barum som dog för ca 9000 år sedan. Är inte det häftigt?

Vidare upp för en trappa som ledde in mig på en räcerbana genom Sveriges historia, från 1000-talet till idag. Varje århundrade får sitt rum och olika personer lyfts fram. Självklart kan man inte få med allt men den här historiska promenaden gav mig smakprov och godbitar ur vår historia, som ett historiskt smörgåsbord. Lättillgängligt och pedagogiskt upplagt.

Från Heliga Birgittas relikvarium via medeltida mode till kyrkkonst. Här finns det mesta.

Fast ibland får man ha lite tur. När jag kom in i Barockhallen såg jag något stort som låg upplagt och människor som gick runt det och talade med dämpade röster. Det visade sig att museet precis haft en specialvisning av ett broderat altartäcke fån början av 1400-talet. Detta mästerverk finns inte att beskåda i vanliga fall då det ligger väl förvarat i ett magasin. Jag älskar ju broderier så för mig var det som att få se en okänd skatt. Täcket kommer från Dalhems kyrka men man tror att det kan ha tillverkats i Vadstena kloster. Åh, jag får gåshud bara jag tänker på det och nu får även ni ta del av detta. Kom ihåg var ni såg det, för på museet är det nu gömt och undanstoppat.

Fortfarande lite pirrig av min närkontakt med täcket blev det dags att besöka sista rummet på museet, Guld rummet. Långt ner i källaren och bakom tunga säkerhetsdörrar finns ett runt rum med en källa i mitten. Här huserar museets skatt, 52 kilo guld och över 200 kg silver och mycket av det är utställt.

Här glittrar guldhalskragar, armringar, smycken, pengar och relikskrin. Det mesta har blivit hittat och uppgrävt i modern tid vilket medfört rubriker i tidningar och media. Jag undrar bara hur mycket som hittats och smälts ner? Det får vi aldrig svar på.

En av mina favoriter här är guldskatten från Timboholm utanför Skövde som blivit begravd någon gång under 400-talet. 7 kilo ringar och guldtackor gör det till Sveriges största guldskatt.

En annan favorit är guldhalskragarna och titta på den här, Mönehalskragen, som består av sju ringar utsökt filigran arbete. Ser ni figurerna? Halskragen är tillverkad i slutet av 500-talet och dagens guldsmeder häpnar över hur skickligt den är gjord.

Sista bilden från museet får bli det här magnifika relikskrinet som började sitt ”liv” redan under senantiken (300-600 talen), fast då som romersk skål. På 1200-talet gjordes skålen om och dekorerades för att kunna hålla heliga Elisabeths kranium. 1631 var Svenskarna nere i Tyskland (Gustav II Adolf… ni vet) och snodde med sig relikvariet och sedan dess har vi haft det hos oss. Heliga Elisabeths skalle finns dock inte kvar inuti, den avlägsnades under reformationen och finns numera till beskådan på St Elisabeths kloster i Wien. Vilken historia! och vilket vackert relikskrin.

Mätt på historier och grannlåt blev det nu dags för mig att avrunda vistelsen och återgå till verkligheten, och mötet som väntade. Avslutningsvis vill jag bara uppmuntra till att googla på Elisabethrelikvariet. Där kan ni läsa mer om om såväl själva relikskrinet som den mycket fascinerande historien om Elisabeth , en prinsessa från 1200-talet som blev helgon.