En av vårens första soliga dagar, eller snarare en vårvinterdag, tog jag och min bror bilen till andra sidan berget (från Swieradow-Zdroj där vi bor och jobbar) till Tjeckien för ett välbehövligt miljöombyte. Det är häftigt att man i Europa kan köra några kilometer bort och plötsligt befinna sig i ett annat land. Snacka om smidig utlandsresa.
Bror körde så jag kunde njuta av omgivningarna och i just den här delen av världen, vid foten av Izery bergen, är det mycket vackert med böljande kullar, djupa skogar och snötäckta bergstoppar.
Vi körde genom björkskog och barrskog, över fält och genom små byar. Högst uppe på bergen låg det fortfarande snö och folk åkte skidor men längre ner såg vi flera som nyttjade de många och vackra vandringslederna som finns i området.
Så småningom kom vi fram till Hejnice, en liten slumrande stad med under 3000 invånare. Här har det dock inte alltid varit så lugnt. En gång i tiden skedde här ett under. På 1200-talet hängde en fattig korgmakare upp en snidad träskulptur av Heliga Maria i ett träd. Platsen hade uppenbarat sig för hans sjuka fru i en dröm och hon hade blivit lovad att bli helad om hon bad till Maria just där (andra historier hävdar att det var korgmakaren som fick uppenbarelsen). Sagt och gjort… och hustrun (och deras sjuka dotter) blev helade. Ryktet om detta spred sig snabbt och platsen blev ett mål för pilgrimsfärder. Ett kapell byggdes på platsen 1211. Detta blev senare till en stenkyrka som byggdes om i början av 1700-talet och resultatet av det bygget är vad vi kommit för att titta på denna tidiga vårdag.
Det känns lite konstigt att det mitt i denna lilla stad kan finnas något så stort och pampigt, men nu gläntar vi på dörren och går in.
Innanför kyrkporten uppenbarar sig en målad barockdröm. Ljus och luft och en imponerande dome, 35 meter hög och med fantastiska målningar inuti.
Kyrkan är både sakralt sparsmakad i sina dekorationer samtidigt som sniderier, skulpturer och altare ger ett överväldigande intryck. En spännande kontrast som gör det extra roligt att gå runt och titta.
Längst fram i kyrkan väntar en synvilla. Hela altarkonstruktionen visar sig vara målad. Alla pelare och dekorationer bakom själva altarbordet är en kuliss. Jag fick gå riktigt nära för att se ordentligt, det var så skickligt utfört.
Och längst fram, upphöjd över altaret står hon, Mariastatyn, den lilla i trä från 1200-talet som korgmakaren en gång satte upp. Inte kunde väl han ha gissat vilken pampig kyrka hon skulle få i framtiden.
Efter en stunds begrundan över denna lilla trästaty och vad den har betytt för folk över seklerna vände vi och gick ut från kyrkan. Fortfarande fyllda av tystnaden och lugnet styrde vi kosan till byggnaden bredvid . Där finns nämligen ingången till klostret som grundades av Franciskaner munkar på 1600-talet. Munkarna huserade här ända till 1950 då det kommunistiska styret stängde klostret och gjorde om det till ett fängelse för bla. munkar och nunnor. Cell som cell… som vi skulle kunna säga i Göteborg.
Idag har munkarna återvänt och klostret har återuppstått. Munkarna driver här dessutom ett konferens och utbildnings centrum samt erbjuder olika event som konserter, mässor och religiösa sammankomster. Här finns även en restaurang och övernattningsmöjligheter. Det är bara att boka via Booking eller någon annan boknings site.
Ett gammalt foto fångade mitt intresse. En vy från vägen upp emot kyrkan. Jag hade tagit ett nästan exakt likadant från bilen när vi körde dit. Spännande att jämföra, eller hur.
Mätta på kyrkligheten men tomma i magarna körde vi ut från Hejnice och bort mot Lazne Libverda som är känt för sitt vackra spa. Hela sex hotell finns här bland parkanläggningar och vacker natur, och med tanke på att det bara bor drygt 400 personer i byn är det en imponerande samling.
Vi körde dock vidare med målet inriktat på en lite speciell restaurang, strax norr om byn. Obri Sud v Jizerskych Horach. En restaurang i en gigantisk öltunna.
Eftersom solen sken och termometern visade på 17 grader valde vi att sitta utomhus, precis som de flesta andra gästerna. Maten som erbjuds är riktig bastant Tjeckisk husmanskost. Kött och knödlar, stekt ost och annat gott. Vår meny var skriven på tjeckiska så vi gissade glatt och beställde in mat. Man måste få leva lite farligt ibland.
Det som kom in var mycket gott och minns jag rätt så var det rätt nummer 1 och 3 från menyn. Vällagat och smakrikt. Vi delade på maten, man vill ju smaka på allt.
Till detta drack jag naturligtvis en tjeckisk öl. Bror fick nöja sig med en alkoholfri variant, så är det när man är chaufför. Vi njöt av utsikten, solen och maten.
Bredvid restaurangen ligger en liten souvenirbutik. Inte för att vi var sugna på att shoppa souvenirer men glass… det var vi sugna på, och här hade de rysk glass. Rysk glass är en nostalgitripp till min barndoms somrar i Polen då detta var den coolaste och största glassen man kunde köpa. En fyrkantig glassbit med våffla på vardera sidan så att man kunde hålla sin glass i handen. Klart jag var tvungen att ha en sån. Och med de bilderna, på mig och min ryska glass-lycka, sätter vi punkt för dagens utflykt och detta inlägg. Till nästa gång… någonstans i världen.
Spännande utflykt!!! Häftigt med den stooora kyrkan till den lilla träskulpturen. Och sen maten på det. Vet inte om jag vågat beställa utan att veta vad jag beställde. Du är djärv. Men glassen hade jag helt klart vågat mig på🤣
Jag gillar att beställa mat lite i blindo. Oftast blir det bra och roligt men visst har jag fått ett och annat lågvattenmärke på tallriken… då kan man alltid beställa nytt. 😀