I år firar Topp Träningsresor under ledning av Pamela Andersson Alselind 10 års jubileum för sina träningsresor till Cavo Spada Resort på Kreta…och jag kunde inte följa med. Mina fötter är trasiga och träningsresor är kanske inte det mest lämpliga när ortopeden gett en gå-förbud. Tyvärr. Jag var med på den allra första resan och sen har jag hunnit med två till, så att inte kunna vara med på det här 10 års jubileet svider. Jag får istället minnas tillbaka på allt det som gjort dessa tidigare resor så fantastiska.
Har ni någonsin funderat på en träningsresa men inte riktigt vetat vad man får ska ni hänga med nu och jag poängterar att allt jag skriver är självupplevt, detta är inget betalt samarbete, bara mina egna åsikter.
Alla mina resor har jag gjort tillsammans med min bästa svägerska Frida. Jag har visserligen bara en men hon är å andra sidan bäst…på alla sätt och vis och vi har haft otroligt roligt tillsammans. Frida är den springande typen. Vältränad, uthållig och envis… här ges inte upp i första taget. Jag å andra sidan springer inte ens till bussen, fast jag tycker det är kul att träna, om träningen är rolig. Trots våra olikheter har träningsresorna gett oss lika mycket. Vi har gjort en del saker ihop och andra på egen hand och upplägget har varit sånt att det passat oss båda.
Vi börjar med boendet, Cavo Spada Resort är ett 5 stjärnigt hotell utanför byn Kolymbari på nordvästra Kreta. Här finns alla träningsmöjligheter, ett fint poolområde, stora och bekväma rum och en restaurang som serverar den fräschaste och godaste all-inclusive mat jag någonsin fått på ett hotell. Det ligger precis vid stranden med gratis liggstolar och parasoller. Ett riktigt semesterparadis med andra ord.
Hur ser en dag ut på en träningsresa?
Varje morgon möttes vi av ett skrivet schema över dagens aktiviteter. Vi hade redan fått ett preliminärt schema tidigare men detta var efter ev ändringar och med träningsplatserna angivet.
Som ni ser var det inte svårt att hitta något som passade. Alla klasserna var öppna för alla, det var som ett smörgåsbord där man ville smaka på allt. Inför första resan hade jag som mål att göra ett yoga pass och ett rörelse pass per dag. En ganska modest plan men inte orimlig för en tant som mig. Frida skulle gå i springskola och lära sig crawla. Det tog faktiskt inte många dagar innan våra planer var för evigt omkullkastade. Allt var ju så himla roligt och plötsligt räckte dagarna knappt till för allt vi ville testa.
Och vi testade!
Frida simmade på crawl kurs och jag badade i havet. Vi lärde oss boxning och gick igång på det båda två. Fatta hur gött det är att få släppa loss och explodera emellanåt. Vi körde landsvägscykel på långa utflykter upp i de Kretenska bergen och ner genom apelsindoftande lundar.
Vi dansade med världens bästa dansinstruktör, Freddie Nyholm, som körde så roliga pass att de övriga hotellgästerna smög sig närmare och inte kunde avstå att hänga på i våra svängar.
Vi körde HIIT, balance, tabata, cirkelträningar, vattengympa och Frida fick sin löparskola. Vi yogade och stretchade och varje morgon joggade Frida medan jag hade sovmorgon. Det var ju ändå semester. Vi fick också möjlighet att vandra i Samaria ravinen. Det var en speciell upplevelse.
På kvällarna lyssnade vi till intressanta föreläsningar och så skrattade vi. Aldrig har jag skrattat så mycket. Redan dag tre var hela sällskapet så endorfinhögt att vi inte kunde sluta le, och bara det är en anledning i sig att åka på träningsresa.
Efter en vecka hade vi fått nya vänner, testat träningsformer vi aldrig tidigare funderat på att pröva och gått utanför våra bekvämlighets zoner. Vi vågade och vi klarade det!
Veckan avslutades med stor fest där vi till och med gjorde en liten dansuppvisning till de andra deltagarnas förtjusning. Vem har gjort något sånt efter mellanstadie tiden? Jag har, och det var urkul.
Så till alla som funderar på att följa med på en träningsresa. Gör det! På dessa resor har deltagarna verkligen varit i alla åldrar och från helt otränade och överviktiga (jag) till supertränade atleter. Det fantastiska har varit att alla har kunnat hitta sina träningsformer och nivåer. Alla har i slutet av veckan varit mer än nöjda och alla har åkt hem med minnen, nya vänner och inspiration för att fortsätta träna. Är inte det fantastiskt?
