Med charter på solsemester till Rhodos

Ibland behöver man bara komma bort och få vila ett tag och efter en lång och arbetsrik sommar var det precis vad jag längtade efter. Sol, ett badvarmt hav och mat som bara serveras utan att jag behöver tänka ut vad, hur och när jag vill äta. I oktober är det fortfarande varmt och skönt runt medelhavet och då åker jag gärna dit. Längre resor kräver oftast fler resdagar och vi har ju en liten hund där hemma som behöver lånas ut, så en vecka får räcka.

I år valde vi att åka charter till Rhodos. Jag vet, de flesta har redan gjort det, vi är väl lite sena på bollen liksom, men så blev det. En fördel med charter är att allt är förberett, man behöver inte leta transfer eller boka en massa olika biljetter. En bokning så är allt klart och min hjärna kan få ta semester.

Flygresan ner gick smidigt. Knappa 4 timmar i ett ganska trångt plan och med sån där flygplansmat ingen blir riktigt lycklig av. Men när vi närmade oss Rhodos var utsikterna strålande och jag satt som vanligt med näsan pressad mot flygplansrutan.

Jag och maken hade bokat in oss på hotell Kresten Royal Euphoria Resort i Kalithea, ca 6km söder om Rhodos stad. Vårt rum var ett superior rum med gott om plats, trevlig balkong och havsutsikt. Den där havsutsikten är viktig för mig. Jag har ingen lust att lägga en massa pengar på en solsemester och sen titta ut på en smutsig bakgata varje morgon… så havsutsikt fick det bli.

Hotellet hade två poolområden där den största poolen var en saltvattenspool. Alla solstolar runt omkring var bekväma och eftersom det var slutet på säsongen var det gott om plats. Här fanns inga förpaxade stolar med handdukar utlagda, alla fick plats. Sånt gillar jag. Större delen av veckan låg vi här. Njöt av solen, läste böcker och tog en och annan drink från poolbaren. Nämnde jag att det var all-inclusive?

I poolbaren serverade de förutom drycker även lunch. Pasta, hamburgare smarriga baguetter, mackor, korv å bröd, sallader, olika varmrätter och fantastiskt god kebab/gyros i pitabröd. Detta var anledning nog att ha sin solstol i närheten.

Mitt favoritställe kom dock att ligga en kort promenad bort från poolen. Nedanför de vassa klipporna fanns en liten gömd strand. Även där fanns solstolar och dit ner nådde inte poolmusiken utan man kunde ligga i lugn och ro och lyssna till vågornas skvalp. Stranden var gjord av grus som forslats dit. Runda, fina små stenar men de gjorde det ganska jobbigt att gå ner i vattnet så jag fick köpa mig ett par badskor i hotellbutiken och sen var det inga problem alls.

Men , man kan ju inte bara ligga på stranden (eller… jo, det kan man faktiskt) och när väderleksrapporten förutspådde regn en dag i mitten av veckan tog vi det som ett tecken på att vi skulle se lite mer av vad ön hade att erbjuda. Det skulle gå någon buss, någon gång i halvtimmen från någon hållplats en bra bit bort in till Rhodos stad. Nä, den var vi för bekväma av oss för att ta, och det skulle ju faktiskt regna lite också, så vi tog en taxi in till gamla stan för det facila priset av 15€. Under taxiresan insåg vi att det var ett riktigt bra beslut eftersom varje busshållplats längst vägen var överfull av turister som tänkte tillbringa regndagen på samma sätt som vi… inne i stan. Dessutom hade det börjat regna ordentligt.

Gamla stan i Rhodos stad är upptagen på UNESCOs världsarvslista. Den grundades visserligen redan ca 408 år f.kr men idag är den mest känd för att vara den äldsta medeltida staden i Europa som fortfarande är bebodd. Den stad vi ser är till stor del byggd av Johanniterorden som styrde över Rhodos mellan 1309-1522. Hela staden är omringad av en ringmur och för att komma in behöver man gå genom någon av portarna i muren. Ni förstår att jag var nyfiken på detta.

Innanför portarna möts man av ett myller av små kullerstensbelagda gator och gränder omgivna av medeltida stenhus. Den måste vara fantastiskt vacker men tyvärr var det svårt att se. Eftersom varenda turist på hela ön tydligen hade kommit in till stan denna regniga dag var alla gatorna överfulla av folk. Ja, jag tror inte jag sett sån trängsel sedan jag var med ungarna på Disneyland Paris. Överallt såldes souvenirer, T-shirtar, smycken och krimskrams och från tavernorna skrålade överförfriskade turister olika fotbollslags hejaramsor… eller nåt sånt. För mig blev det en besvikelse, jag hade svårt att se stan för alla människor och all grannlåt.

Fast mat skulle vi i alla fall ha. Jag hade googlat fram lite recensioner och tips om olika bra restauranger så vi valde en av dem, Mama Sofia som låg mitt emot det medeltida klocktornet. Efter en kort väntan fick vi ett bord i utkanten av uteserveringen. Vi beställde in var sin öl och en grekisk grilltallrik för två… sen öppnade sig himlen som om Poseidon bytt plats med Zeus och vi var mycket nöjda med att kunna sitta under tak och slippa gå ute i hällregnet.

Efter en stund kom kyparen in med ett gigantiskt fat fullt av läckerheter. Kycklingspett, karré, nötkött, lammkotletter, pannbiffar, korvar, gyros ugnsbakad potatis, grönsaker och tzatziki . Vi gjorde verkligen vårt bästa men det fanns ingen chans att vi kunde äta upp allt. Jag tror det skulle räckt till 4 personer. Allt var jättegott. Välkryddat, mört och saftigt. Den här restaurangen kan jag verkligen rekommendera.

Samtidigt som vi lade ifrån oss besticken, med minst 1/3 av maten kvar på fatet, slutade det att regna och vi kunde gå vidare genom staden. Runt kvarteret låg målet för vår korta promenad, Stormästarens Palats. Hela palatset är idag ett museum och kön för att köpa biljetter och gå in tog inte mer än 5 minuter. Biljetterna kostar 20€/person och då ingår en liten guide som man får ladda ner själv via en qr kod.

Palatset byggdes av Johanniter orden i mitten av 1300-talet på platsen för ett tidigare bysantinskt fort. Det är ett fantastiskt imponerande byggnadsverk och mycket vackert. Tyvärr kunde vi inte ladda ner audio guiden då internet inte fungerade inuti palatset och qr koden vi fått gick till en sida utan mycket information, men vi traskade in ändå… det finns ju skyltar… trodde vi.

Arkitekturen är nästan sakral, så ren och vacker och golven pryds av fantastiska mosaiker i rum efter rum. Desperat letade vi efter skyltar, papper ja till och med små lappar som kunde förklara mer om vad vi såg. Vad användes rummen till? Hur var de möblerade? Hur fungerade palatset på stormästarnas tid? Till slut hittade vi information. På en skylt bredvid ett möblemang stod det… en kista (årtal och land), en stol (årtal och land) ett bord (årtal och land) osv. Jag är INTE imponerad av den grekiska museet-pedagogiken.

I ett av rummen hittade jag dock något extra intressant, en staty som jag kände väl igen. Lakoon gruppen… fast den står ju i Vatikanmuseerna i Rom. Eller? Precis där befann sig även en grupp från ett av kryssningsfartygen i hamnen och deras guide pratade engelska så jag smög mig diskret fram för en liten tjuvlyssning.

Lakoon gruppen är en staty som man “hittade” i Rom under 1500-talet, det var första gången som europeerna såg tragik och dramatik i en grekisk staty. Tidigare hade man bara sett gulliga statyer, vackra flickor, porträtt mm. Originalet finns mycket riktigt i Rom men eftersom man tror att den skapades på Rhodos runt år 0, finns här en kopia. Äntligen lite spännande historia.

Vi vandrade vidare genom palatsets imponerande salar där vissa var möblerade med möbler från olika tidsepoker och skyltarna fortsatte att säga det uppenbara… en stol, ett bord… Men vackert var det.

Så hittade vi ännu en känd staty. Den Kapitolinska varginnan. Hon som ammade Remus och Romulus, tvillingarna som grundade Rom. Här fanns ingen kryssnings guide att tjuvlyssna på och inte heller minsta lapp med information så jag googlade och kom fram till… ingenting. Den här statyn har inget med Rhodos att göra och det nämns ingenstans att en kopia ska finnas på Rhodos. Tja, det var ju snopet, men mosaikerna är fantastiska, eller hur?

Lite besvikna blev vi allt på bristen av information. Det är ett så imponerande palats och jag är säker på att man kunnat berätta mycket spännande om det och dess invånare.

När vi lämnat palatset strosade vi tillbaka ner mot hamnen för att hitta en taxi som kunde ta oss hem. Vi gick längst Riddargatan, Odos Ippoton. Det var här riddarna bodde under medeltiden och gatan ser likadan ut idag som då. Det var riktigt häftigt. Äntligen kände jag historiens vingslag fläkta mitt pannben. Det kan ju ha hjälpt att det var färre turister här då gatan varken har souveniraffärer eller tavernor.

Vi tackade Rhodos stad för besöket och for tillbaka till vårt hotell och middagen som väntade. Inte för att vi var speciellt hungriga, men ändå.

Som jag skrev tidigare bodde vi på ett all inclusive hotell. Ofta är maten på sådana ganska ensidig men här måste jag erkänna att den var bra. Buffé restaurangen serverade över 8 rätter varje dag, plus olika pastarätter, nygrillat kött och fisk, soppa, sallader, ostar och en efterrätts buffé som fick alla att le lyckligt.

Dessutom fanns det tre special restauranger som man kunde boka in sig på och som ingick i priset. Vi lyckades boka in oss på två av dem, det var svårt att få tider då de var mycket populära. En kväll åt vi på hotellets Asiatiska restaurang. Det visade sig vara en kinesisk buffé. Helt ok men inget att skriva hem om. Därför blev det heller inga bilder från den här måltiden.

Sista kvällen åt vi däremot en helt utsökt Grekisk middag. Hotellet serverade den nere i poolbaren där vi satt och såg fullmånen spegla sig i havet utanför. Magiskt!

Under middagen fick vi bla. Saganaki ost i filodeg, mitt livs godaste falaffel, fyllda aubergine rullader, pitabröd, surdegsbröd, olivolja, fetaostdipp och en rejäl grekisk sallad med grillad fetaost.

Till huvudrätt valde maken en mustig gryta med karamelliserad morot och potatismos. Jag tog en risoni med räkor smaksatt med Ouzo och till efterrätt blev det en kaffemousse med salt karamellkräm, kakaonibs och sesamflarn. Allt var mycket gott och vi gick mätta och belåtna därifrån.

Efter en vecka i solstolarna blev det dags att åka hem igen. Vi var nu lite mer solbrända, lite mer utvilade och lite tyngre på vågen än när vi kommit dit. Det där med all inclusive och solstol är inte en helt lyckad kombination sett ur viktsynpunkt. Visserligen hade vi besökt hotellets gym vid ett tillfälle men det räckte inte långt.

Det viktigaste syftet med resan var dock uppnått. Vila, för såväl kropp som själ.

Avslutningsvis bjuder jag på lite fler bilder från resan. Tills vi ses igen.