Alla som känner mig vet att jag är som lyckligast på en alptopp. Det är något med de här bergen som framkallar ett lugn och en vördnad för att inte tala om hur fantastiskt vackra de är. Det är tur att jag även älskar att åka skidor så jag får stå på min alptopp åtminstone en gång om året.
För andra året i rad åkte vi till Ischgl i Österrike på vår årliga skidtur. Med på resan var, förutom mig, min bror Martin, hans fru Frida och deras två härliga ungar, stora A och lille A. I år valde vi att inte ta en charterresa eftersom vi bokade sent ( helt otroligt att september redan var sent)och vi ville återvända till förra årets hotel där vi trivts så bra. Vi flög från Stockholm till Innsbruck, en trevlig flygtur på knappa 2,5h, och hade bokat taxitransfer via hotellet för vidare transport till Ischgl.
I år var det gröna bergssidor som mötte oss. Det var värmebölja i Alperna, 17 grader varmt i Innsbruck och flera skidorter på lägre höjd hade fått stänga pga snöbrist. Ischgl ligger som tur var lite högre upp, på 1377möh och med ett skidområde som mestadels är mellan 2000-2870möh. Där var det snö, bra snö och strålande solsken.
Vårt hotell hette Solaria. Det är ett familjeägt, fyrstjärnigt alphotell med mysiga rum och bra restaurang. Som alltid hade vi halvpension. Jag tycker det är en ren lyx att slippa laga mat efter en lång dag i backen. Bara ta en drink i baren på after-skin, följt av en dusch, kanske besöka bastu avdelningen och sen få gå till dukat bord för en god middag. En av anledningarna till att vi valde Solaria var just maten. De har ett utmärkt kök och vi serverades en 5 rätters middag varje kväll bestående av förrätt, soppa, salladsbuffé, huvudrätt och efterrätt .
Mitt rum var det sötaste lilla rum man kan tänka sig ,inrett i traditionell alpstil, precis som jag tycker det ska se ut när man är i alperna. Jätteskön säng, fräscht badrum och en härlig utsikt från balkongen.
Förutom bra mat, sköna sängar och en trevlig interiör har hotel Solaria några stora plus till, det har en riktigt bra och lättillgänglig skidförvaring samt att det ligger på promenadavstånd (ca 200m) till två av de tre stora liftarna som varje dag tog oss upp i skidbackarna.
Syftet med resan var att få åka skidor och Ischgl är en mysig alport med ett riktigt bra skidsystem för såväl nybörjarna som för de mer avancerade åkarna. Man börjar med att ta en av de tre kabinbanorna upp till Idalp på 2000m höjd. Därifrån kan man sen åka åt olika håll eller stanna i en av de enklare backarna. När man ska hem igen framåt eftermiddagen kan man välja mellan att åka skidor hela vägen ner till byn, köra halvvägs och hoppa på Fimbabanan resten av vägen eller ta kabinen ner hela vägen. Denna flexibilitet gör det möjligt för alla i familjen att hitta en lösning som passar. Har man med sig någon som inte åker skidor kan denna möta resten av familjen uppe i backen för en lunch och en skön stund i solskenet innan de tar liften ner igen. En skidort som passar alla med andra ord.
Våra favoritbackar var på andra sidan berget, i Schweiz. De var soligare och med lite färre skidåkare. Härifrån kom man även upp till den högsta toppen i systemet, Greitspitz på 2872möh.
Bästa restaurangen hittade vi dock på den Österrikiska sidan, i Paznauer Thaya. Här slapp vi långa brick-köer och slabbig spaghetti bolognese . Med en inglasad uteservering kunde vi sitta ute och njuta även när det blåste och här serverades vi bästa restaurangmaten med skidpjäxorna fortfarande på.
Vi hade en underbar skidvecka med högalpin skidåkning, hoppträning i backen, gnistrande solsken, långa härliga backar och många goda skratt. Trillade vi? Javisst gjorde vi, det hör till, men ingen slog sig och det var det viktigaste. Vi planerar redan att återvända nästa år, till Ischgl, hotel Solaria och mina älskade alptoppar.
