Kulinariska höjdare i Helsingfors

Under våra dagar i Helsingfors hann vi med flera spännande restaurangbesök, tja, några mindre spännande också för den delen men just dem behöver vi inte prata mer om. I ärlighetens namn blev både jag och maken mycket glatt överraskade av matupplevelserna som det finska köket bjöd på och här kommer en sammanställning av våra favorit restauranger. Häng med.

Ravintola Savotta

Denna restaurang baserar sin mat på finska specialiteter och husmanskost… allt tillagat med perfektion. När man kommer in känns det som att komma hem till en finsk mormor. Rustika möbler, handgjorda väggbonader, trasmattor på golven och udda dukar på borden. Det är ombonat och mysigt och damerna som tar våra beställningar är lika rustikt klädda, i kjol med förkläde och broderade blusar.

På menyn kan man hitta såväl a la carte rätter som färdiga menyer och här finns mycket vilt, bär från skogen och fisk men även vegetariska alternativ. Vi började kvällen med var sin aperitif, jag tog en Lingon fizz, gjord på lingoncello, citron, lingon och tonic. Maken lockades av en Bluberry Thyme Mule gjord på blåbärsvodka, timjan och ginger beer. Båda var läskande goda men det visade sig att jag verkligen gick igång på blåbärs drinken så maken fick snällt byta med mig.

Till mat bestämde vi oss för var sin färdigkomponerad meny. Jag tog den traditionella menyn som bestod av ginmarinerad vitfisk på lakrits bröd och lökcreme, traditionell Karelsk gryta och kaffeost i kanelsås med hjortron kompott. Allt var fantastiskt gott. Förrätten var fräsch och brödet spännande. Den Karelska grytan bestod av tre sorters kött, lamm, gris och nöt och jag som inte är överförtjust i lamm var tvungen att vika mig… det var ta mig tusan det godaste lammet jag någonsin ätit. Efterrätten med kaffeost var len och krämig, som en smekning i gommen. Det här var mat som gjorde mig lycklig.

Maken bestämde sig för jubileums menyn. Restaurang Savotta firade nämligen 20 år och detta manifesterades i en extra fin meny. Här började man med en liten smakretare i form av rökt fisk på rågbröd med rom och picklad gurka. Sen kom förrätten som var en avsmakningstallrik på olika finska delikatesser. Här hittade vi sill, rökt fisk, svampsallad, karelska små piroger, finsk blodpudding och charkuterier. Som tur var kunde jag pröva små bitar av det mesta. Portionen var så stor att maken inte protesterade en enda gång. Han är snäll han, min Björn.

Huvudrätten bestod av renstek och renkorv serverat med potatismos, rosmarinsmör, grönsaker och lingonsås. Maken var helt lyrisk. Renen var fantastisk och han hade inga invändningar mot att äta upp tomtens ”renkrafter”. Till efterrätt serverades en varm blåbärspaj med vaniljglass som en perfekt avslutning på middagen.

Den här restaurangen längtar vi redan tillbaka till. Allt var tillagat med kärlek och kunskap om finsk mat och finska råvaror. Varje ny rätt fick oss att sjunga som Freestyle….ooohh, låt det aldrig ta sluuuut. Men slut tog det, och det var väl tur för vi blev väldigt mätta i magarna. Nu ser vi fram emot ett nytt besök i någon inte allt för avlägsen sommarmånad.

FAZER Café

Är man i FAZER-land (Finland) bara måste man besöka ett FAZER café. Det finns flera av dem i Helsingfors men vi gick naturligtvis till det det ursprungliga på Glogatan, mitt i centrum. Här har Fazer sålt godsaker ända sen 1891, en riktig klassiker med andra ord. Så här mitt i vintern var det glest mellan gästerna men våra bordsgrannar informerade oss om att det sommartid brukade vara överfullt. Nu kunde vi i lugn och ro njuta av av vårt besök. Att ena bordsgrannen visade sig vara konsertpianist som spelade ett stycke för oss gjorde inte besöket mindre trevligt.

Vad skulle vi äta då? Det fanns verkligen mycket att välja på. Smarriga mackor, bullar, bakverk och choklad. Jag, som alltid vill pröva det som är lokalt, valde en Runebergstårta. Denna läckra lilla cylinder av kaka med mandel i samt kristyr och hallonsylt på toppen är dessutom indränkt i punch. Mums! Här hittade jag en ny favorit. Makens bulle med mandel och sylt var tydligen också jättegod… men jag lyssnade visst inte så noga för jag hade fullt upp med att njuta av min Runebergare.

Efter go-fikat tittade jag runt på allt man kunde köpa med sig hem av godsaker. Fazer har ett stort sortiment, här är det mer än choklad och marmeladkulor som gäller och man kan helt klart hitta goda souvenirer att köpa med sig hem.

Lappi Ravintola

När man går in i den här restaurangen kliver man in i en lappländsk timmerstuga. Om Savotta hade en rustik mormors inredning så har man här en rustik timmerstuge inredning. Hur mysigt som helst! Maten på menyn är norrifrån. Mycket vilt och med renen som paradrätt. Efter ett besök här får tomten köra skoter. Det finns några enstaka vegetariska rätter men det är inte för dem som man går hit.

Vi började med en lappländsk delikatessbricka för två. Laxtartar, löjrom, rencarpaccio, lufttorkat renkött, svampsallad, ost och hjortron. Den här brickan var både spännande, god och lite mer exotisk än den vi fick på Savotta fast i ärlighetens namn måste vi erkänna att vi tyckte Savottas var snäppet godare.

Till varmrätt valde maken långkokt ren-entrecote och grillad ren filé med tranbärssås, potatiskaka, rökt persiljerots puré och honungsglaserad rova. Han tindrade med ögonen när han åt det och det säger allt. Det var roligt att prova ren på så många olika sätt. Hemma i frysdisken hittar vi den mest som skav och visserligen gör jag en himmelsk renskavsgryta men sen är fantasin (och råvarorna) slut.

Jag valde dagens fångst från havet med lappländskt potatismos (med svamp och spenat) i en morotssås. Ja, jättegott även det. Dessutom nya smakkombinationer och sånt gillar jag.

Efter våra varmrätter var vi så mätta att vi avstod från att ta efterrätt… då förstår ni att vi verkligen var fulla i magarna. Det här var en mycket trevlig restaurang. Inte minst miljön gjorde den speciell och maten var mycket bra.

Restaurant Nolla

Det här är en unik restaurang med omnämnande i Guide Michelin. Visionen är att maten som serveras ska komma från närområdet ( i den mån det är möjligt), vara ekologiskt framställd och att inget som kan användas eller ätas ska slängas… därav namnet, Nolla, som i noll avfall, ”zero waste”. På restaurangens hemsida kan man till och med se på en karta varifrån råvarorna kommer. Här serveras tex inte ren… den är inte lokal för området.

Vi hade bokat in oss på en avsmakningsmeny vid ”chefs table”, dvs att kocken fick överaska oss med maten. Vi hade således ingen aning om vad vi skulle få. Spännande! När vi kom in visade det sig att vi dessutom fick sitta inne i själva köket med god utsikt över kockarna och matlagandet precis som fotot ovan visar. Det passade oss perfekt. Nu kunde kalaset börja.

Vi tog en läskande fördrink där den syrliga ingrediensen var rosenkvitten, inte citron för det växer inte lokalt. God var den verkligen och jag ber om ursäkt över att jag inte kommer ihåg de andra ingredienserna. Vinet vi valde till maten var dock importerat… det var länge sedan de odlade vindruvor i Finland.

Första rätten var en tallrik med gravad gädda i svart valnöts ponzu sås . Fräscht och syrligt. Sen kom det in en tallrik med rådjurs carpaccio och krispiga våfflor. Jag gillar verkligen både carpaccio och råbiff så den här rätten slog an flera strängar hos mig. Både jag och maken tyckte den var jättegod och skulle gärna ätit mer.

Sen blev det dags för en fantastiskt god surdegspasta med ricottaost och jordgubbar. Den här rätten var inte alls söt och vi hade svårt att identifiera den ”hemliga” ingrediensen, som alltså var jordgubbar. Allt toppades med löjrom och våra smaklökar sjöng i kör.

Efter det fick vi in en soppa/gryta/kräm på kungsmussling (en svamp) och gåsmage med ett fermenterat skum av shiitake svamp. Återigen kom nya smaker och skålarna nästan slickades rena, så gott var det.

Nu var det dags för gäddan och vi fick in totalt tre tallrikar med alla delar av fisken. De små rörorna på rågknäcke bröd var gjorda av bla gädd-huvud. På andra tallriken ser vi halstrad gädda, en fin filebit, gädd terrin och rostad jordärtskocka. Sista gädd-tallriken bestod av det som oftast slängs men här hittade vi gädd-kind och en smakrik svansfena. Nu hade vi ta mig sjutton ätit upp hela gäddan, och för mig som aldrig tidigare ätit denna fisk var det en riktigt fin upplevelse. Jag kommer visserligen inte att rusa iväg till fiskhandlaren och fråga om de fått in några gäddor men kommer jag tillbaka till Nolla har jag inget emot att äta mer av den fisken.

Nu närmade sig måltiden sitt slut och vi fick in en liten mellan-efterrätt. Kanske för att gäddsmaken inte skulle krocka med efterrätten… eller så var det bara för att de kunde. I den lilla skålen hittade vi glass med ingefära och glass på granskott, lite persiljeolja och kanderade ananasbitar. Syrligt, kallt men med en lätt hetta av ingefäran gick den här rätten rakt in i våra hjärtan, så gott. Sen var det dags för den ”riktiga” efterrätten. En mäktig stout-kaka, glass på persiljerot och med en sås av svart vitlöks karamell. Ja tack! En till tack! ville vi ropa men vi insåg att vi inte kunde få ner en bit till. Den här efterrätten slog många rekord… på ett positivt sätt. Fantastiska smaker, söt men ändå vuxen i smaken. Nom nom nom.

Avslutningsvis tackade vi kockarna för maten och sällskapet, fick se den stora matkomposten som står i ett hörn inne i själva restaurangen (det blir ju alltid liiiite waste ändå) och sen rullade vi hemåt i den smällkalla januarinatten.

Jag och maken har lovat varandra att komma tillbaka till Helsingfors. Både för att staden är vacker, trevlig och intressant men kanske mest för att här finns så mycket spännande att äta. Vi har ju bara hunnit skrapa lite på restaurang-ytan i staden när vi helst skulle vilja göra en rejäl djupdykning. Så vi säger som Arnold…. We´ll be back!