Under vår vecka i Milano passade vi på att göra en dagsutflykt till Como sjön. Egentligen hade jag velat tillbringa mer tid här men det får bli en annan gång och den här dagen bekräftade verkligen att det blir en annan gång, så vackert var det.
Como sjön sägs (av vissa) vara den vackraste av Italiens sjöar. Med branta bergssidor där färggranna hus klättrar ända ner i vattenbrynet och med snöklädda alper som fond är jag böjd att hålla med. Sjön kantas av grandiosa villor (palats?)som rika Milano bor byggt för att ha som sommarresidens och mellan de små byarna kan man åka färja.
Det var detta som lockade mig så vi bokade en guidad tur med färja runt Como sjön. Jag gillar att ha med en guide så man kan få information om vad man ser, annars blir det lätt bara ”ett hus till”.
Vi började dagen med att ta lokaltåget till staden Como, i ena änden av sjöns ena ”ben”. Como var en stad redan under romartiden. Det ska ha varit självaste Julius Caesar som flyttade ner staden till sjökanten från att tidigare ha legat högre upp bland kullarna. Idag är Como känd för sin vackra katedral och för att den är Italiens siden huvudstad. Även om den mesta sidenproduktionen flyttats kan man fortfarande köpa sidenprodukter både här och i de andra städerna runt sjön. Här hyllar man även stadens kände son Alessandro Volta, han som bla uppfann det första elektrokemiska batteriet. Enheten för elektrisk spänning, volt, har fått sitt namn efter Alessandro Volta.
Efter en god macka på stående fot styrde vi kosan ner till hamnen för att hoppa på vår färja. De här färjorna kryssar fram över sjön i reguljärtrafik med många stop där nya turister kan gå av och på. Just här i Como var köerna jättelånga men eftersom vi åkte med en guidad tur fick vi gå på först och kunde således norpa åt oss bästa utsiktsplatserna uppe på däck.
Som ni ser var det ingen strålande solskensdag, snarare mulet och lite ruggigt. Under färjeturen som tog 2 timmar började det även blåsa upp och en stund blöttes vi ner av ett ihärdigt ösregn. Det var tur att jag hade regnjackan med.
På vår tur upp mot Bellagio fick vi rådet att sitta på vänster sida eftersom det var där de flesta villorna var. Sen var det bara att sitta och ooh-a och aah-a i snålblåsten.
Här glider vi förbi den ena lyxvillan efter den andra och fastän himlen är mörk är det så vackert.
Under högsäsong kostar rummen från 2000€ natten
Lite blöta, ganska kalla men nöjda kom vi så fram till Comosjöns pärla, Bellagio. En otroligt vacker stad vars medeltida gränder slingrar sig upp för kullarna. Här åt vi en smarrig lunch och promenerade runt. Av alla städer runt sjön var den här den turisttätaste och de enda bilar man såg till var lyxåk. Kul att besöka tyckte vi men knappast ett ställe att semestra på.
Efter en kort sista båttur kom vi äntligen fram till Varenna och det är så här en liten romantisk Italiensk by på stranden av en alpsjö ska se ut. Färggranna hus som dignar av klätterväxter. Kullerstensgator och trånga gränder. En strandpromenad som är hisnande vacker och badmöjlighet mitt i byn… fast det var knappas badväder… men ändå. Även om det var en hel del turister så var det bara en bråkdel mot vad Bellagio uppvisade och ska jag vara ärlig är detta en by jag hellre skulle välja för ett längre besök.
Efter det här var det bara att kliva på tåget och tuffa tillbaka till Milano. Nästa gång jag ska hit kommer jag definitivt ta tåget direkt. Det är hur enkelt som helst och den pyttelilla men jättesöta stationen ligger mitt i byn, några minuters promenad upp för berget.